måndag 24 mars 2014

Där på Golgata

Av Tage Johansson (www.midnattsropet.se)


När Johannes är på ön Patmos blir han påmind om betydelsen av Jesu död och uppståndelse. Det handlar om blodet som flöt från Mästarens sida, om korset som kan lösa människan från den gamla skapelsen och göra henne till en ny skapelse i Kristus Jesus. Ett kors restes på Golgata, där satte Gud punkt för den gamla skapelsen. Den gamla skapelsen kan inte hjälpa eller frälsa oss men, ära vara Gud, något nytt började med Jesus Kristus. Detta nya var utlovat redan från begynnelsen och det är detta vi också får lyssna till här.
Johannes får alltså blicka in i dessa hemligheter genom Andens uppenbarelse. Det talas om honom som är värdig att taga bokrullen och bryta dess insegel, att han med sitt blod åt Gud köpt människor. Det var ett högt pris, men han var redo att betala detta pris för människan. Skulden var stor. Man kan säga att den räckte över skorstenskransen, bildligt talat. Skulden kan aldrig utplånas på något annat sätt än genom blodet. Och det var Guds Sons blod som blev lösepenningen. ”Friköpt jag är men ej med silver”, priset var Guds Sons blod. Vi citerade från Uppenbarelseboken kap 5, vi går fram till kapitel 7:

- Och en av de äldste tog till orda och sade till mig: ”Dessa som äro klädda i de vita, fotsida kläderna, vilka äro de, och varifrån hava de kommit?”  Jag svarade honom: ”Min herre, du vet själv det.” Då sade han till mig: ”Dessa äro de som komma ur den stora bedrövelsen, och som hava tvagit sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod (Upp 7:13-14)
Tänk att det finns ett blod som renar från varje syndafläck och som gör att människan kan befrias från djävulens våld. Så länge inte detta blod har fått frälsa dig har djävulen inteckningar i ditt liv och du är under hans välde. Men genom blodet finns det frälsning. Vi kan aldrig sätta tillräckligt värde på detta blod, men Gud själv har sett värdet därav och givit sitt godkännande.
Det är så oerhört gripande när Johannes ser Jesus i den himmelska världen. Han beskriver honom som ett lamm som hade varit slaktat. Han blev slaktad för din och min skull.
Nu sitter du och jag inne med ett oerhört budskap. Det är så angeläget att vi delar med oss av detta budskap. Om hjärtat blir brinnande och fyllt av kärlek så finner vi vägar. Det var ju Guds kärlek som gjorde att Jesus kom.
Var med i kampen och striden för evangelium. Det är en kamp ”mot furstar och väldigheter”.  Det är en kamp mot fursten över den här staden. Men, vilka mäktiga vapen Gud har givit sitt folk om vi tar oss an detta och är villiga att offra våra liv. Det är ett underbart uttryck som möter oss i Domarboken om dem som ville ”prisge sina liv på stridsfältets höjder”. Är du beredd på det, eller vill du leva ett bekvämt och egocentriskt liv? Här behövs Guds kärlek, det är inget annat som kan förändra en människas inställning till detta, att bli villig att offra sitt liv. Gud har aldrig tvingat någon. Han ställer inga krav, men kommer med ett erbjudande. När hjärtats ögon öppnas för detta, då är man redo. Aposteln Paulus ansåg sitt liv inte ha något värde för sig själv, utan det handlade om att fullborda loppet. Gud har också bestämt ett lopp för ditt liv. Lever du i loppet? Kämpar du för att vinna segerkransen? Vi behöver sporra varandra att ge allt för Jesus.

Detta budskap om korset, blodet, Golgata, har gripit mitt hjärta. Där på Golgata blev fiendens makt omintetgjord. Det blev en total uppgörelse. Djävulens rike har ingen auktoritet längre. All makt är given åt Sonen. Tänk vilken underbar frälsning vi har! Vi sjunger i sången: ”Korset där Jesus gav sitt liv, det är min glädje och min ära.”