Finns Gud? (del 3)

Text: Paulus Eliasson


I två tidigare artiklar har jag talat om skapelsens och samvetets vittnesbörd om Gud. Dessa ligger naturligt nedlagda i oss. Men det finns fler vittnesbörd om Gud, som vi måste söka lite nogrannare för att hitta.

Israel har sedan sin återupprättelse 1948 i stort sett konstant varit under världens granskande lupp. Och ser man tillbaka till medeltiden, var landet under bl.a. 1100-talet också centrum för uppmärksamheten från den muslimska arabvärlden, och det katolska Europa.
Man kan historiskt se en intressant utveckling från de första innebyggarna ca 2000 år f.kr. - och till idag. Men också i bibelns perspektiv spelar Israel en mycket central roll.

Fram till en viss punkt hade Gud uppenbarat sig för enskilda människor, som t.ex. Noa. Men vid en viss tid beslutar sig Gud för att uppenbara sig för en enda man, och utvälja honom till att bli stamfader för ett nytt folk. Han hette Abram, och senare fick han namnet Abraham, som betyder "Fader till många folk".
Bibeln säger att "härlighetens Gud" uppenbarade sig för Abraham, som befann sig i Ur, i närheten av nuvarande Bagdad. Gud sa till honom att dra till ett land som Gud skulle ge honom, för att där bli stamfader för Guds egendomsfolk.

Läser man Bibeln, står det klart att Gud hade ett syfte med allt detta - nämligen att detta folk skulle få del av Guds vilja på ett fullkomligt vis, och så bli ett slags illustrationsfolk.
Efterhand ger Gud löften till Israels folk, och uppenbarar också lagen, Guds fullkomliga vilja med människan. Lagen säger att "den som handlar efter dessa ord skall leva genom dem" (3 Mos 18:5). Om någon alltså följer Guds bud, ska han få livet.
Gud sänder också profeter, präster, domare och kungar, för att rättleda folket - och visa dem vad Gud vill. Många av dessa profeters skrifter finns nedtecknade i Bibeln.

Alltså möter vi ytterligare en uppenbarelse av Gud i Israel. Gud visar sin vilja, som man bl.a. kan se i de s.k. "tio budorden" (2 Mos 20).

Men även om Gud är fullkomlig, så är människan alltid en människa. Det visar sig ännu tydligare, ju mer Gud visar av sin härlighet och helighet. Israel misslyckas i att leva upp till Guds tanke, och lagen uppenbarar slutligen den stora sprickan mellan Gud och människa.
Alla människor, hur mycket de än får uppleva av Guds storhet, kommer falla och synda. Det behövs en som kan befria oss från synden. En som kan uppenbara Guds ultimata kärlek.
Den mannen kallar vi för Jesus - och om honom ska jag skriva mer i nästa artikel.